Ingen har väl kunnat undgå att notera Mahsa Aminis tragiska öde – den iransk-kurdiska kvinnan som dödades av Irans moralpolis. Men har ni hört om vad som hände Anush Apetyan? Nej, gissade väl det.
Amini greps av den iranska moralpolisen och misshandlades så illa att hon dog. Hennes brott var att hon skulle ha burit sin slöja på ett felaktigt sätt. Den avslöjade alltså för mycket. Hennes död har lätt till de största protesterna på flera år i Iran. Folk har skrikit ut sin vrede mot mullorna som styr och många kvinnor har slängt och rentav bränt sina slöjor offentligt. Det visar på mod. Mycket mer än det mod som radikala feminister en gång i tiden visade då de brände sina behån.
Rörelsen för kvinnofrigörelse i Iran förtjänar vårt fulla stöd.
Men ungefär samtidigt som Amini mötte sitt tragiska öde i Iran behandlades en annan kvinna på det mest brutala sätt. Den 13–14 september utkämpades hårda strider i Armenien efter att Azerbajdzjan gjort det mest våldsamma anfallet sedan Karabachkriget för två år sedan. I de två dagar striderna pågick dödades flera hundra soldater och också en del civila armenier.
Anush Apetyan var 36 år, trebarnsmamma och soldat i den armeniska armén. Under striderna togs hon tillfånga av azerbajdzjanska soldater, som våldtog, torterade och dödade henne. Efter det skändade de hennes kropp. De skar ut hennes öga och skar av hennes pekfinger. Det avskurna fingret placerades sedan i hennes mun. Allt detta inför azerbajdzjanska soldater som skrattade och hånade henne.
Hur vet vi det? Jo, för att de azerbajdzjanska soldaterna filmade det hela och lade ut det på nätet. Jag har inte sett videon. Det räckte för mig att få den beskriven. Personer som borde vara ganska härdade har berättat att det var det värsta de sett. Den orädda journalisten Rasmus Canbäck, som systematiskt trakasseras av azerbajdzjanska twitterati, har fått hatiska meddelanden med bilder av den skändade Anush och budskapet: ”Titta vad vi gjorde med dina armeniska vänner.”
Det här är ingenting unikt. Det är satt i system. Och ingen azerbajdzjansk soldat har någonsin ställts till svars för uppenbara krigsbrott som dessutom finns dokumenterade på film. Under Karabachkriget för två år sedan dödades och skändades både armeniska krigsfångar och civila. Filmerna spreds öppet. Under invasionsförsöket förra månaden behandlades två andra kvinnor på liknande sätt som Anush. En video visade hur azerbajdzjanska soldater hoppade på armeniska soldaters lik. Och för en dag sedan spreds en ny video som visar hur armeniska soldater ger sig, men blir dödade. De mejas ner inför ögonen på tiotals azerbajdzjanska soldater. Det är ett krigsbrott. Det finns lagar på hur krigsfångar får behandlas.
Det bryr sig den azerbajdzjanska regimen inte om. Det finns väl ingen lag om mänskliga rättigheter som den regimen inte bryter mot – systematiskt.
Det hindrar inte den azerbajdzjanske diktatorn från att inbjudas till EU-möten (skedde senaste denna helg) och prisas av Ursula von den Leyen som en ”pålitlig partner”. Sverige har inte en enda gång hävt upp sin röst emot detta agerande.
Samma politiker som med rätta fördömer den regim som dödade Mahsa Amini sluter avtal med den som dödade Anush Apetyan. Hyckleriet når nya höjder.
Svante Lundgren 