Krigsmuller i Kaukasus

Det finns flera tecken som tyder på att Azerbajdzjan förbereder en militär attack på Armenien och/eller Nagorno-Karabach.

Det är ett oerhört spänt läge i södra Kaukasus just nu. I snart nio månader har Azerbajdzjan blockerat den enda förbindelsen mellan Armenien och den armeniska enklaven Nagorno-Karabach. Det har lett till en humanitär kris med stor matbrist för enklavens 120 000 invånare, vilket fått en ansedd mänskorättsjurist att varna för folkmord. Nu verkar det som att det inte räcker för Azerbajdzjan att svälta dessa människor. Mycket tyder på att man förbereder en militär attack. Kanske lik den för ganska exakt ett år sedan. Eller kanske ännu större.

Här är några oroväckande tecken:

• Den azerbajdzjanska retoriken har hårdnat under senare tid. Det tyder på att man förbereder den egna befolkningen på krig.
• I den retoriken ingår att hävda att stora delar av dagens Armenien skulle vara historiskt azerbajdzjanskt territorium. President Ilham Alijev har förklarat att Azerbajdzjan inte kommer att nöja sig med att ha ”tagit tillbaka” Nagorno-Karabach.
• Azerbajdzjan anklagar så gott som dagligen Armenien för militära provokationer vid ländernas gräns. Detta gör man för att kunna legitimera ett anfall med att man måste få ett slut på dessa provokationer.
• Trafiken med fraktflyg mellan Azerbajdzjan och en militär flygbas i Israel var varit osedvanligt livlig under de senaste veckorna. En stor del av Azerbajdzjans vapenanskaffningar sker just i Israel.
• För några dagar sedan var azerbajdzjanska sajter fulla av bilder på truppförflyttningar mot den armeniska gränsen. Azerbajdzjan har till och med skapat ett eget tecken för denna operation, liksom storebror Ryssland. Inte ett Z dock utan ett slags uppochnervänt A (se bild ovan).
• September är en läglig månad för militära attacker. Det var i september 2020 som Azerbajdzjan startade det andra Karabachkriget och i september förra året som den hittills största attacken på Armenien ägde rum. Senare i år närmar sig vintern då förhållande för krigföring blir sämre.

Det finns också faktorer som talar emot ett anfall just nu. En sådan är att det ryktas att Iran har gjort truppförflyttningar till gränsen mot Azerbajdzjan. Iran är starkt emot att gränserna ändras, det vill säga att Azerbajdzjan kapar åt sig delar av Armenien. Det finns de som menar att en liknande iransk operation hindrade ett azerbajdzjanskt anfall i mars.

Så inget är säkert, men det ser oroväckande ut. Jag hoppas naturligtvis att jag har fel, att det inte blir något anfall. Men jag vaknar varje morgon med oro i kroppen och skyndar mig att kolla på nätet hur läget är.

Jag upprepar det jag cyniskt skrev på Twitter (som numera heter något annat) för några dagar sedan. Om den militära attacken blir verklighet kommer våra politiker att igen en gång kommentera det hela med att uppmana båda sidor till återhållsamhet. Och svensk media kommer att regera med att ”det såg vi inte komma”. Nej, hur skulle ni det?