En katastrof som hade kunnat undvikas

Det är uppenbart att den humanitära katastrof som nu utspelas i Nagorno-Karabach hade kunnat undvikas.

Situationen i Nagorno-Karabach på den femte dagen av Azerbajdzjans militära anfall är fruktansvärd. Tusentals har flytt från sina hem. Det kommer rapporter om grova övergrepp. Och framtiden är osäker då området är avstängt från omvärlden.

Den som vill följa med vad som sker i Nagorno-Karabach uppmanas att följa Rasmus Canbäck på sociala medier och läsa hans uppdateringar av händelseförloppet på Blankspot.

För oss som har följt utvecklingen under längre tid kom detta inte som en överraskning. Redan i mars skrev jag en debattartikel i Hufvudstadsbladet där jag varnade för att en azerbajdzjansk attack kunde vara nära. Den kom inte då. Den kom denna vecka, sex månader senare.

Här mina tankar om det hela.

Rysslands roll

Vid samma tid som Ryssland angrep Ukraina i februari 2022 ingick landet ett avtal med Azerbajdzjan. Priset för det fick de 120 000 invånarna i Nagorno-Karabach betala.

I det vapenstilleståndsavtal som ingicks efter det andra Karabachkriget i november 2020 bestämdes att ryska fredsbevarande trupper skulle garantera säkerheten för invånarna i Nagorno-Karabach. I avtalets sjätte punkt sägs att Azerbajdzjan ska garantera fri rörlighet mellan Nagorno-Karabach och Armenien längs den enda landförbindelsen, den så kallade Latjinkorridoren. De ryska fredsbevararna har ansvar för att så ska ske.

Men när Azerbajdzjan helt sonika stängde denna förbindelse i december ifjol gjorde ryssarna ingenting. När Azerbajdzjan på tisdag gick till militärt anfall förklarade man att man hade informerat ryssarna om det. Jag och många med mig menar att det här ska förstås som att Ryssland hade gett grönt ljus till attacken.

Efter den framgångsrika ett dygn långa offensiven, som slutade med att Nagorno-Karabachs väpnade styrkor kapitulerade, firades detta av segerrusiga mänskor i Baku. De viftade med azerbajdzjanska, turkiska och – märk väl – ryska flaggor.

Vad är Rysslands intresse i detta? Putin är upprörd över att den armeniska regeringen under senaste tid närmat sig väst och dristat sig till att kritisera Ryssland för att inte leva upp till sina förpliktelser. Sådant tål inte Putin. Hämnden kom denna vecka. Androm till varnagel: andra länder i Rysslands intressesfär ska lära sig hur det går för den som mopsar upp sig mot Ryssland.

Föga överraskande har Putin nu gett order om att ryska medier ska skylla veckans händelser på Armenien. Det var alltså den armeniska regeringens fel att Azerbajdzjan gick till anfall.

Västvärldens roll

Som jag konstaterade inledningsvis hade detta kunnat undvikas. Om västvärlden hade reagerat med kraft i tid skulle den azerbajdzjanska regimen inte ha vågat gå så här långt. Men västs slapphet visade Baku att man inte behöver betala något pris för dödade armenier.

När Azerbajdzjan för ganska exakt tre år sedan startade det andra Karabachkriget, som ledde till tusentals mänskors dör, reagerade världen lamt. Med få undantag var budskapet från väst att man vädjade om återhållsamhet. Efter kriget med dess massiva bombningar av civila mål och övergrepp på obeväpnade armenier bestraffades inte Baku för att ha åstadkommit detta. Tvärtom – landet belönades.

Prestigefyllda idrottstävlingar, som delar av fotbolls-EM, spelades i landet. Sommaren 2022 slöt EU ett avtal om ökade gasleveranser från Azerbajdzjan. Landets president Ilham Alijev är välkommen i finrummet till skillnad från Putin och Lukasjenko.

Inte ens när Latjinkorridoren blockerades reagerade västvärlden. Visst, man fördömde blockaden och vädjade om att den skulle hävas. Men man satte ingen som helst kraft bakom dessa ord. Inte ens när bristen på mat och mediciner under senaste sommar blev akut i Nagorno-Karabach och ledande mänskorättsjurister och folkmordsforskare varnade för folkmord gjorde de västliga ledarna något annat än att fortsätta med de tama uppmaningarna att öppna korridoren. Inga sanktioner. Inga avstängningar från internationella fora. Åtgärder som man massivt vidtagit mot Ryssland och Belarus.

Alijev förstod signalen. Man kommer undan billigt med sådant här beteende. Lite fördömanden från USA, Frankrike och EU kan man leva med. Så han startade den sista fasen i vad som antagligen blir slutet på långvarig armenisk närvaro i Nagorno-Karabach.

Hade det så kallade världssamfundet redan efter kriget 2020 reagerat med kraft är jag säker på att vi inte skulle se den humanitära katastrof som nu utspelar sig.

Mitt dystra slutomdöme

Ledande experter inom folkmordsforskning inom organisationer som International Association of Genocide Scholars, Genocide Watch och Lemkin Insitute for Genocide Prevention har alla tidigt varnat för att detta kan leda till folkmord. Ja, FOLKMORD.

Inte ens detta fick västvärlden att agera med kraft. Nu står man där medskyldig till det som hänt och vädjar till Azerbajdzjan om att behandla invånarna i Nagorno-Karabach med barmhärtighet. Efter att först ha svält dem i mer än nio månader. Sedan bombat dem.

Det är uppenbart att västvärldens så kallade ledare inte störs av att Nagorno-Karabachs befolkning fördrivs. Så länge det inte sker alltför blodigt.

Designa en webbplats som denna med WordPress.com
Kom igång