Anna Hedvig Büll, en bortglömd hjälte

I den pittoreska byn Waldwimmersbach utanför Heidelberg, Tyskland, finns ett ålderdomshem för ensamstående kvinnliga missionärer. För exakt 40 år sedan avled en av dess invånare i 94 års ålder. Hon hade arbetat i fyrtio år för det armeniska folket. På sin dödsbädd talade hon armeniska. Anna Hedvig Büll föddes i en balttysk familj i Haapsalu

Intryck från Armenien

Igår kom jag hem efter en vecka i Armenien. Jag ska dela med mig av mina intryck, vilket passar utmärkt idag eftersom det är Armeniens självständighetsdag. Mer om det senare. Jag brukar besöka Armenien ungefär två gånger om året. På grund av rådande omständigheter har jag inte varit där sedan mars förra året, strax innan

Armeniervännen Natanael Beskow

Den idag sorgligt bortglömde Natanael Beskow var på sin tid uppskattad och inflytelserik som predikant, psalmförfattare, folkhögskolerektor, pacifist, förkämpe för arbetarnas rättigheter och kanske inte minst som make till den älskade barnboksförfattarinnan Elsa Beskow. Han var också en stor armeniervän, vilket är i fokus i denna text. ”Natanael Beskow (1865-1953) var en osedvanligt mångsidig och

Bagdad Bob-ambassadörer

Regimer som bygger på förnekelse av historiska fakta har gjort lögnen till ett vapen i sin propaganda. Och har man en gång gjort det är det ingen hejd på hur mycket representanter för dessa regimer kan förvränga verkligheten. Jag ska här åskådliggöra detta genom två exempel. De syriska legosoldaterna Den turkiska republiken grundades 1923 på

Alijev: Vi startade kriget

Efter att ha ljugit världsledare och västerländska journalister rakt i ögonen upprepade gånger har Azerbajdzjans diktator Ilham Alijev nu medgett det alla som är åtminstone lite insatta har vetat hela tiden: det var Azerbajdzjan som startade kriget i Nagorno-Karabach senaste höst.  Jag har i ett tidigare blogginlägg varit ytterst kritisk mot hur svensk media behandlade detta krig.

Att smittas av armenofili

I april 2016 – ett år efter filmpremiären – var jag igen i Jerevan, denna gång för att delta i ett event kallat Second Global Forum Against the Crime of Genocide. Det sammanföll med utdelningsceremonin för det första Aurorapriset, ett av världens största mänskorättspris. Det var en underbar helg. En härlig blandning av forskare, mänskorättsaktivister, celebriteter, wannabes.

Kriget tog slut, men konflikten fortsätter

I ett tidigare blogginlägg har jag kritiserat svensk media för dess bevakning av kriget förra hösten i Nagorno-Karabach. Den kännetecknades av ointresse och okunskap och inte minst av feghet, då de flesta bland annat inte vågade peka ut vem som började kriget utan nöjde sig med att konstatera att parterna skyller på varandra. Kriget slutade den

Azerbajdzjans kaviardiplomati

Det borde vara svårt för ett land med urusel ranking när det gäller demokrati och pressfrihet att finna vänner som agerar för sig. Men betalar man gott så finns det alltid politiker, journalister och lobbyister som säljer sin själ. Azerbajdzjan är ett land som av alla institut som forskar om demokrati betecknas som en diktatur.

Stora stygga vargar

Den politiska debatten är intressant; ord och invektiv används lite si som happ. Till exempel används ordet ”fascist” inte längre om en person som omfattar den fascistiska ideologin. Istället har det blivit ett allmänt skällsord för personer som man tycker illa om. Om man stöder någon viss politisk idé som kan kopplas till ett diffust

Vem dödade Deniz Poyraz?

En kvinna jobbar på ett kansli tillhörande landets näststörsta oppositionsparti. En extremist går in och brutalt mördar henne. I ett normalt land skulle hela den politiska kasten fördöma detta å det starkaste och mordet skulle ses som en attack på demokratin. Men Turkiet är inte ett normalt land. Deniz Poyraz var en 38-årig kurdisk kvinna